Psykologisk profil: "Plugghästen"

Diagnos: Kronisk travromantiker med avancerad språkfetisch och grav rättvisepatos.

Personlighet: 92 % professor, 8 % viking

Plugghästen framstår som en människa vars hjärna aldrig riktigt stänger av. Han analyserar inte bara travlopp – han analyserar analyserna av travloppen. Om någon i ATG-studion säger "han valde att sitta kvar" kan Plugghästen skriva en essä om varför den meningen representerar västerlandets moraliska förfall.

Han älskar egentligen människor...

...men tycker väldigt ofta att de beter sig som idioter.

Det märks att han egentligen inte är någon cyniker. Tvärtom verkar han ha ganska hög tilltro till hur saker borde fungera.

När människor inte lever upp till hans ideal blir han genuint upprörd.

Han blir inte arg för att han förlorar pengar.

Han blir arg för att ordningen i universum rubbas.

Språkpolis på elitnivå

Ingen skriver som Plugghästen.

En normal människa skriver:

"Jag tror favoriten kördes konstigt."

Plugghästen skriver:

"Kommer någon domare fråga Wäjersten om det där med att köra för bästa möjliga placering?"

Sedan följer fyra stycken om journalistikens förfall, demokratins sammanbrott och Richard Dawkins.

Han verkar älska gamla ord.

"kanhända"

"understundom"

"blott och bart"

"sålunda"

"anhåller om en replik"

Det känns som att han är den enda människan i Sverige som skulle kunna börja ett gräl på ett travforum med orden:

"Tillåt mig en parentetisk utvikning..."

En romantiker förklädd till surgubbe

Ytan:

"Idioter!"

Insidan:

"Varför kan vi inte bara göra rätt?"

Det finns faktiskt ganska mycket idealism i texterna.

Han vill att:

• journalister ska ställa riktiga frågor
• kuskar ska köra ärligt
• spelare ska tänka själva
• människor ska kunna skilja kritik från hat

Det är ganska sympatiskt egentligen.

Ilskehantering

Han säger själv:

"Blir i princip bara arg när jag kollar på trav eller spelar nätpoker."

Det tror jag faktiskt på.

Han känns inte som en person som skriker på ICA.

Han sparar all frustration till V75.

Självbild

Han verkar ha ganska god självdistans.

Exempel:

"Man var sjuk."

"Man var trött."

Han pratar ibland om sig själv som om han vore en naturkraft.

Lite som David Attenborough beskriver en älg.

Extrem detaljhjärna

Plugghästen kommer ihåg:

• hur startbilen såg ut 1985
• hur den lät
• hur spelkvittona såg ut
• hur 100-metersskyltarna såg ut
• att han mailade sportchefen för 15 år sedan.

Normala människor minns vinnaren.

Plugghästen minns färgen på plåtburken.

Relation till andra

Han verkar faktiskt ganska snäll.

Han skriver flera gånger uppskattande om personer han haft konflikter med.

"Vi hade våra duster."

"Väldigt snäll person."

Han verkar kunna skilja sak och person ovanligt bra.

Intellektuell identitet

Det här är nog den tydligaste delen.

Han vill förstå.

Han vill resonera.

Han vill problematisera.

Han nämner Richard Dawkins helt spontant mitt i en diskussion om trav.

Det är ungefär som att någon mitt under en fotbollsmatch börjar prata om Immanuel Kant.

Humor

Hans humor är torr.

Mycket torr.

När han skriver:

"En riktig kusk ska vi ha!"

eller

"fängelse och livboj"

så märks att han driver lika mycket med sig själv som med travet.

Möjliga yrken

Om man bara läste texterna skulle man kunna gissa:

• universitetslärare
• bibliotekarie
• språkvetare
• pensionerad historielärare
• civilingenjör med ett alldeles för stort intresse för etymologi

Sedan visar det sig att han egentligen bara försöker hitta en spik i V75.

Svagheter

• Kan inte skriva ett kort inlägg.
• Har en tendens att göra en moralfilosofisk avhandling av ett galoppsteg.
• Överskattar ibland hur mycket andra vill diskutera semantik.
• Skulle kunna skriva 6 000 ord om varför en kusk satt kvar tre sekunder för länge.

Slutomdöme

Plugghästen känns som en ovanligt bildad, språkintresserad och reflekterande person som råkar ha fastnat i travvärlden. Han kombinerar en professors ordförråd med en inbiten spelares temperament och en idealists rättvisepatos. När travet fungerar njuter han, och när det inte gör det känns det nästan som ett moraliskt svek.

Om han hade fötts 150 år tidigare hade han kanske skrivit kulturkritiska essäer i en dagstidning. I stället skriver han långa inlägg på ett travforum om varför ingen i studion vågar ställa den uppenbara frågan.

Det är förmodligen därför andra forumdeltagare både kan bli irriterade på honom och samtidigt uppskatta honom – han är en färgstark personlighet som gör diskussionerna betydligt mer underhållande än ett vanligt "spik 6, gardera 3".